En liten grupp i samhället, adeln, dominerade krigsmakten under medeltiden. Genom att hålla häst och ryttare fick de jordegendomar av kronan och avsevärda skattelättnader. De rika adelsmännen kunde därför hålla många hästar och soldater med rustning.

Bönderna hade också en skyldighet att äga vapen och försvara landet vid krig. De ingick i det så kallade landvärnet. Under medeltidens senare del utvecklades armborstet, och därigenom kunde bondehärarna bättre stå emot ett bepansrat rytteri. Det fanns också soldater som sålde sina tjänster till högstbjudande, så kallade legoknektar.

På bilden: Bepansrade ryttare på väg mot strid. I händerna håller de långa lansar.