För att förse den växande stadsbefolkningen med livsmedel och redskap växte allt fler hantverksyrken fram under medeltiden. Dessa var specialiserade inom ett område. Skomakare, skräddare, krukmakare och kopparslagare är några exempel. Hantverkarna i ett yrkesområde höll samman i ett skrå. Skrået bestämde bland annat hur många yrkesmän som fick finnas i en stad.

För att bli hantverkare i en stad krävdes en lång utbildning. Först gick man i lära hos en mästare som lärling. Därefter kunde man bli gesäll, eller mästersven, hos en mästare. Slutligen avlades ett mästarprov som granskades av flera mästare. Den blivande mästaren var också tvungen att äga en viss förmögenhet för att få arbeta.

På bilden: en hantverkare tar en paus i sitt arbete. Han sitter med en kanna och kopp i händerna. Bakom honom skymtar hans redskap, bland annat en borr och en yxa.