Under medeltiden fanns inte läkare, eller sjukvård, som idag. Därför var det många som dog av sjukdomar och undernäring. Särskilt fruktade sjukdomar var pesten och spetälska. Kvinnor löpte också stor risk att dö i så kallad barnsängsfeber när de fött ett barn.

Traktens kloka gumma eller gubbe hjälpte till då någon behövde bot för sina åkommor. Klostren kunde ibland också ta emot sjuka människor. En annan form av välgörenhetsinrättningar var helgeandshusen. Där vårdades sjuka och fattiga, och även hittebarn togs emot. Borgare kunde också få vård mot betalning, men endast om de var så gamla att de inte längre klarade sig själva.

På bilden: Kvinnor utför barmärtighetsgärning.