I den katolska kyrkan är helgon mycket viktiga, men hos oss är deras betydelse sedan länge borta. Under medeltiden, innan reformationen, hade de en självklar plats i folks vardag också i Sverige. Kyrkan såg helgonen som en länk mellan Gud och den lilla människan. De skulle också vara förebilder för ett rättfärdigt leverne.

Vilka människor var det som blev helgon? Först och främst var det martyrerna, de som dog för sin tro. Det kunde också vara personer som levt ett alldeles särskilt fromt och rättfärdigt liv. Efter hand fanns det en hel katalog med egenskaper som ett helgon måste ha.

Jungfru Maria var det viktigaste helgonet. Både hon och de andra helgonen kunde ha små sidoaltaren och kapell invigda till sig i kyrkorna. Där stod antingen en skulptur eller en målning av det helgon som altaret var invigt till.

Attribut är de kännetecken, som varje helgon ges när de framställs i konsten. Det är symboler som visar händelser i deras liv och berättar om vilka de är. Många helgon åtföljs av det tortyrredskap som tog livet av dem.

Så har till exempel Katarina av Alexandria ett hjul som attribut, oftast sönderbrutet, då hon skulle skäras sönder av ett sådant. Hjulet krossas dock av stenar från himlen. Hon har också ett svärd, då hon till slut avrättades genom halshuggning.

St Clemens har ett ankare. Han sänktes nämligen i havet med ett ankare bundet kring halsen.

Olof den helige har en yxa som inte tolkas som att han var en krigisk kung, utan att han blev dödad av bland annat ett yxhugg.

Det finns fredligare attribut också. Petrus, St Per, har en eller två nycklar som ska föreställa himmelrikets nycklar.