"Jag är hebré", svarade han, "jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land."

Männen greps av stark fruktan och ropade: "Vad har du gjort?" När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren — det berättade han för dem — frågade de: "Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig?" Ty stormen bara tilltog i styrka.

Han svarade: "Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen."

Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte: stormen bara tilltog i styrka.

Då ropade de till Herren: "Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske."

De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa.

Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften.