I och med dopet blir barnet upptaget i den kristna gemenskapen. Barnet döps in i kyrkan. Under medeltiden var dopet livsviktigt, eftersom den som inte var döpt inte kom in i himmelriket efter döden.

På dopfuntens fot finns en kyrka avbildad. Liksom ärkeängeln Mikael och draken symboliserar kyrkan det godas seger över det onda. Och kanske var det en påminnelse om dopets betydelse för själens frälsning vid yttersta domen?