Den största delen av medeltidens befolkning var bönder. De levde i byar där var och en hade sin andel av jorden. Tillsammans beslutade byalaget om sådant som sådd och skörd, när vägar skulle underhållas och staket lagas. De bönder som brukade jord de inte själva ägde kallades för landbor. De betalade en årlig ränta, så kallad avrad, till jordägaren. Landborna ägde egna djur och redskap, men husen tillhörde jordägaren.

De självägande bönderna var tvungna att betala skatt till både kungen och kyrkan. Därför kallades de skattebönder. De många avgifterna som bönderna tvingades betala, samt de dagsverken som de var tvungna att utföra på andras jordar, resulterade i otaliga bondeuppror under medeltiden. Ett uttryck för den ojämlikhet som rådde avslöjas i versen "När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?", författad av den engelska bondeledaren John Ball 1381.

Bilden: Adam och Evas arbeten, Häverö kyrka i Uppland.