De storbönder och hövdingar som framträtt vid sidan av byalagen redan under vikingatiden kom så småningom att bilda ett privilegierat stånd, adeln (det världsliga frälset). Även den grupp som stod nära kungen, den så kallade hirden, kom att få särskilda förmåner i utbyte mot att de med häst och ryttare bistod kungen i krig.

Den främsta förmånen adeln hade var att de inte behövde betala skatt till kungamakten. De kunde också uppbära böter från sina underlydande, bönderna. Den adelsman som inte kunde uppvisa häst och ryttare riskerade dock att förlora sina privilegier.

Bilden: Sankt Göran, Södra Råda kyrka i Värmland.