Det sker en hel del förändringar av samhället under svensk medeltid. En ny religion fick fäste i landet, kristendomen, och en statsmakt växer fram. Samhällets uppbyggnad förändrades från ett ättesamhälle, där ätten eller släkten är samhällets sociala bas, till en statsmakt där kung, aristokrati och kyrkliga ämbetsmän hade den avgörande makten. Städer växte upp och blev centrum för handel och administration. Ett allmänt rättssystem med lagar och domstolar utvecklades också.

Missionsresor till Norden började redan på 800-talet, då bland andra Ansgar reste hit för att kristna de hedniska nordborna. Under 1100-talet byggdes många kyrkor i den nya trons namn. Idag finns omkring 2500 kyrkor från medeltiden, och sannolikt var de ännu fler då. Trots detta fortsatte man att offra till de hedniska gudarna, och det tog ett antal århundraden innan Sverige blev helt kristet. Religionens slutliga genombrott hänger nära samman med framväxten av en statsmakt.

I och med kristnandet fick Sverige ta del av den lärdom som utvecklats på kontinenten. Latinet blev det internationellt användbara språk som inte bara präster talade, utan även kungarna och deras sändebud.

Det är också under den här tiden som Sverige fick sina första skolor, framförallt för att utbilda nya präster. Det fanns inga universitet, så för att få högre utbildning var man tvungen att åka till kontinenten. I slutet av 1100-talet grundades det första universitetet i Paris, och det följdes snart av fler i andra städer.

Den grekiske filosofen Aristoteles skrifter översattes till latin, och delar av hans teorier förenades med kristendomens trossatser. Genom logiska resonemang försökte man bevisa Guds existens. Denna filosofisk inriktning, som fick namnet skolastik, fick stor betydelse under hela medeltiden.