Hästarna var under medeltiden relativt små och robusta. Mankhöjden var omkring 130-135 cm. Huden var grövre, och svans och hovskägg yvigare. Till utseendet liknade de dagens islandsponny, norsk fjordhäst och finsk travare. Hästarna användes framför allt som rid- och packdjur, men också som dragdjur framför vagnar och plogar.

Sverige exporterade stora mängder hästar under medeltiden. Så många att man var tvungen att förbjuda viss handel, eftersom hästarna annars riskerade att bli för få. För att få in nya hästar i landet importerades även hästar, bland annat från Spanien, Frankrike, Flandern och Nordtyskland. Dessa hästar kallades friser och ansågs vara de bästa ridhästarna på grund av sin storlek och grovlek.