Altarskåpen var mycket dyra och de krävde att donatorerna var mäktiga och rika. Det var med andra ord bara samhällets allra översta skikt som hade råd med sådana gåvor. Givarna hade inte några som helst betänkligheter att på olika sätt se till att omvärlden fick reda på deras generositet. Cordt Rogge, biskop i Strängnäs, lät till exempel avbilda sin vapensköld på de två skåp han skänkte till Strängnäs domkyrka.

Sten Sture den yngre lät avbilda sig själv i full utrustning och med en text som säger "Oh Guds Moder, kom ihåg mig".

Anna Trolle donerade ett praktfullt altarskåp till minnet av sin make Nils Bosson Grip, som mördades 1522. Hon skänkte det till sockenkyrkan som släkten hade nära anknytning till.

Varför skänkte man då en sådan gåva till kyrkan? Det var främst som en själagåva, dvs. en gåva för sin själs frälsning eller för någon nära anförvants. Och fick man inte själens frälsning direkt, så kanske man åtminstone slapp 10 000 år i skärselden. Men det var inte bara själens välbefinnande man tänkte på. Det var naturligtvis också ett sätt att visa sin makt och rikedom.