Dopet är en helig handling - ett sakrament. Vid dopet blir vi upptagna i den kristna kyrkan och får ingå i den kristna gemenskapen.

Idag kan vi välja om vi vill döpa våra barn eller låta bli. Under medeltiden fanns inte detta val. Dopet var livsviktigt, inte bara för detta livet, utan alldeles särskilt för det nästa. Ett litet barn som dog vid födelsen var förlorat om det inte hann döpas, eftersom den som inte var döpt inte heller kom till himlen.

Jesus döptes i floden Jordan. Under den första kristna tiden fortsatte man att döpa människor i floder och vattendrag. Men ganska snart började man istället använda grävda bassänger eller stora träkar.

Fram till mitten av 1200-talet skulle helst hela kroppen sänkas ned i vattnet när man döptes, men efterhand gick man över till att endast hälla vatten på huvudet. Anledningen till detta var vårt kalla klimat, som gjorde det farligt för hälsan att kyla ned hela kroppen. Det hände att små barn dog efter att ha döpts i iskalla kyrkor vintertid.

Under den tid som missionen pågick i Sverige, en period som varade från mitten av 800-talet och fram till 1100-talet, döptes både vuxna och barn. När Sverige sedan väl var kristet döptes endast de små barnen.