Man skulle kanske kunna kalla kalkmålningarna för medeltidens seriemagasin, fast med ett religiöst innehåll. Och precis som serier ritas efter bestämda principer, så gällde samma sak kalkmålningarna. Motiven är likartat uppbyggda i många kyrkor och kanske de bästa exemplen på undervisning med hjälp av bilder.

Innehållet i kalkmålningarna var mycket enhetligt i fråga om val av motiv och dess placering i kyrkorummet. Under romans tid målades alltid Herren på sin himmelska tron (Majestas Domini) i absiden i öster, men byttes under gotisk tid alltmer ut mot Nådastolen. Nådastolen är en bild av Gud Fader som håller sin korsfäste Son (med eller utan kors) i famnen och med den Helige Ande i form av en duva svävande över de två. Det var ett försök att bildmässigt förklara Treenigheten, som annars var både abstrakt och svår att förklara i ord.

Det andra motivet som ofta placerades i absiden var Marie kröning. Motivet blev allt vanligare under 1200-talet och visade att Maria blev en allt viktigare gestalt i den kristna läran.

Ytterligare ett vanligt motiv under den senare medeltiden var det som kallades för Gregorii mässa. När påven Gregorius förrättade mässan och skulle dela ut nattvardsbrödet så började en kvinna skratta. "Inte kan Kristus finnas i det där brödet. Jag har ju själv bakat det nu på morgonen". Då visade sig Kristus över altaret och visade sina sår för alla som deltog i mässan.