I de allra tidigaste 1100-talskyrkorna kan man se tydlig påverkan från bysantinsk konst. Annars har det tidiga kyrkomåleriet i Sverige påverkats mest från Danmark och norra Tyskland och utfördes till en början av inkallade målare. Så småningom började inhemska mästare och lokala målarskolor att uppträda på scenen.

Om konstnärerna vet vi väldigt lite, i synnerhet under den äldre perioden. Däremot från 1400-talets andra hälft finns för till exempel Stockholm ganska många uppgifter i form av Stockholms stads tänkeböcker och skattelängder.

Liknande källor finns också för andra städer, bland annat Arboga. Vi får anta att målarna och andra hantverkare bodde i den stad där de hade sin verkstad. Man tycks kunna räkna med att en verkstad i genomsnitt omfattade tre personer, en mästare med två gesäller eller lärlingar. Hur arbetsförhållandena tedde sig för de målare som bodde utanför städerna vet vi väldigt lite om.

En målares uppgifter omfattade olika typer av måleri. Han målade kyrkmurar och altarskåpsflyglar, målade och förgyllde träskulpturer, ja allt som man behövde en pensel till. Som exempel kan anföras Morten målare i Stockholm som förgyllde stakar och målade väggar i en sovstuga när han inte målade kyrkor.

Många målare var uppenbarligen verksamma inom flera hantverk. Förutom att vara målare kunde de ibland också arbeta som snickare, glasmästare eller pärlstickare. Det senare med Albert målare (Albertus Pictor) som det mest kända exemplet. Albertus signatur och "självporträtt" kan ses i en av de kyrkor han målade, nämligen i Lid i Södermanland. På språkbandet står en bön: "förbarma dig över mig, Albert, denna kyrkas målare".